>> Artikeln avsåg endast att utreda den sekulära, akademiska medicinen.
>> Redan ordet "medicin" betyder detta för mig. En medicinman sysslar i
>> allmänhet inte med medicin i min vokabulär. Jag trodde också att
>> detta framgick av företalet om hur man börjat det systematiska
>> studiet av medicin. Tydligen var så icke fallet.
Åtminstone jag hade inga problem med att förstå detta. Det är just detta som är
själva problemet med artikeln. Poängen är dock att om man studerar vad som
enligt regelboken den icke-sekulära medicinen sysslar med, så anser jag att det
är sjujävligt svårt att separera de bägge begreppen.

För det första skildras inte mystagoger som några mystiska undergörare.
Visserligen säger de att den Vise är intuitiv, men också: 'Världen kan endast
förstås genom studiet av dess fenomen" (Gondica, s. 96). Under beskrivningen av
Galenik skildras hur en mystagog måste 'forska' fram 'teorier' och recept (ibid,
s. 97-98). Jag utgår från att det här inte direkt handlar om 'akademisk'
forskning, men det är med största sannolikhet resonemang som vilken vettig
människa som helst kan förstå, även om de inte kan använda dem praktiskt
eftersom de saknar förmågan till mental perception. Så som reglerna framställer
det är det inte något mystiskt mumbo-jumbo mystagogerna sysslar med, det är
något som styrs av organiserade teorier - och konstigt vore väl annat, när
ekomantin är en lära som betonar kollektivets betydelse och är misstänksam mot
överdriven individualism.

För det andra: Den ekomantiska världsåskådningen har fysiskt påvisbara effekter.
'Vitalis' och dess effekter torde vara ett fundamentalt begrepp i alla teorier
som har sitt ursprung hos någon som besitter denna världsåskådning, även om man
inte är mystagog (dvs av Gudomligheten begåvad med förmågan till att uppfatta
vitalis och bestämd att ägna sitt liv åt att tjäna Gudomligheten - min
definition på en mystagog). Dessa effekter borde i rimlighetens namn intressera
de som forskar i medicin som inte använder mental perception - hur kan vi utan
att vi måste ha en mystagog närvarande (de är en begränsad resurs) utnyttja de
kunskaper om universum som ekomantin gett oss? Typiskt exempel: Vid ett nexus
fungerar medicinska färdigheter bättre. Eftersom det ingenstans står att detta
gäller enbart mystagoger, tycker jag det är rimligt att en vettig sekulär
läkare, som har ett svårt fall där det är möjligt att flytta patienten, säger:
'Låt oss ta honom till templet, där vitalis krafter är starka och han lättare
kommer att tillfriskna.'

Mystagogernas kunskaper om hur kroppen fungerar, som de kan få med sina
speciella sinnen, borde vara till nytta för den medicinska forskningen.
Typexempel: Om man studerar patienter tillsammans med en mystagog, så kan jag
observera patientens _fysiska kännetecken_ samtidigt som hon gör en medicinsk
bedömning utifrån hur hon uppfattar vitalis. Gör jag detta tillräckligt ofta
borde jag kunna hitta de tecken som gör det möjligt för mig att ställa diagnos
_utan_ att mystagogen är närvarande. Det är med andra ord samma metod som man i
rimlighetens namn använder vid vanlig medicinsk forskning, fast här har jag ett
sätt att 'dubbelchecka' mina resultat. Jag har förutsatt att organisationer som
Vita Rosen och heliga platser av den typ som beskrivs på s. 108 (ibid.) har
medlemmar som saknar mental perception, och jag kan inte tänka mig att de
mystagoger som är med inte skulle vilja hjälpa sina systrar och bröder att mera
effektivt kunna hjälpa andra. Det står ingenstans att mystagoger bara lär sig (i
speltermer) Folkmedicin; tvärtom borde de kunna behärska andra former också,
vilket i sin tur gör att eftersom många av dem är läkare borde detta påverka
läkarvetenskapen.

Liknande saker som sagts här kan appliceras på andra biologiska
forskningsområden än medicin - agronomi är det första jag kommer att tänka på.

Jag kan nu tänka mig en möjlig skillnad mellan mystagoger och världsliga läkare,
orsakad av den mekanurgiska materialistiska filosofin, precis som Åke redan
tidigare nämnt. Då inträder dock några andra faktorer, som borde gjort att
ekomantin och vitalis omnämnts mer i artikeln. För det första anser jag att de
materialistiska medicinarna befinner sig i ett underläge: mystagogernas
patienter blir ju friska... De borde alltså vara ytterst intresserade av att
kunna duplicera deras framgångar och kontrollera vitalis på materialistisk väg
(vitalis är uppenbart ett fysiskt påtagligt fenomen - kom ihåg att den
mekanurgiska filosofin anser att _reinkarnation_ är empiriskt bevisad (ibid. s
96), så varför de skulle skygga för vitalis fattar jag inte) och deras teorier
borde då omfatta detta. Har till exempel de ingredienser som används inom
galeniken några påvisbart materiella effekter? Kan det vara så att örter som
används i galeniska droger för att rena kroppen från gift är urindrivande och
det mystagogen gör är att hyperaccelerera deras effekter, till exempel? Och
återigen, kan vi finna en metod att spåra fluxeffekter genom att till exempel
studera vegetationen?

För det andra: jo, de blir friska. När den moderna medicinen växte fram hade den
att kämpa mot en hel del vidskepelse och felaktiga föreställningar. Typiskt
exempel: Åderlåtning. Liksom det överdrivna användandet av kräk- och laxermedel
baserade sig detta i grunden på teorin om de Fyra Kroppsvätskorna, som sade att
överskott på till exempel blod var orsaken till alla fysiska (och mentala!)
sjukdomar. Ergo, om man tappar fgolk på blod blir de friska. Nu är det så att i
Gondica finns personer som har förhöjd förmåga att uppfatta personers hälsa och
som anses som heliga och har stort inflytande. Efter att tillräckligt många
mystagoger märkt att det inte var så jävla bra att åderlåta folk hade den teorin
dött. Med andra ord: De tänkta materialistiska medicinarna arbetar i en värld
där den mesta folkliga medicinen _inte_ baserar sig på ren vidskepelse. De kan
mycket väl hålla med mystagogerna om hur saker sker, det de inte är överens om
är _varför_. Alltså borde deras forskning i stor utsträckning gå ut på att
refutera mystagogernas förklaringar och finna egna som fungerar bättre, varför
de borde ha påverkats av dem.

Som jag ser det har artikeln beskrivit rent akademisk sekulär medicin väldigt
bra, det är bara att jag har svårt att förstå att den fågeln över huvud taget
existerar i Vidonia. Om det finns ett svalg mellan mystagoger och akdemiska
medicinare, så borde detta svalg nämnts och förklarats eftersom det inte på
något sätt är självklart - svalget skulle i sådana fall likna det som under
medeltiden fanns mellan de som studerade akademisk medicin och
fältskärer/barberare, där de förra visste jack shit om anatomi och kirurgi och
de senare jack shit om farmakopi och diagnos därför att de av sociala skäl inte
samarbetade. Sådant ger upphov till intressanta sociala konflikter som kan
utnyttjas i spelet, i synnerhet på meta-nivå.

>> Anledningen till att läkare anser att mentala sjukdomar inte är deras
>> område är följande: det finns ingen psykologi i allmänhet och inget
>> systematiskt studium av mentala störningar i synnerhet. Begreppet
>> mental sjukdom existerar inte. Mycket av det vi kallar mentala
>> sjukdomar och mentala störningar anses ofta helt enkelt vara
>> personlighetsdrag. Också idag är gränsen flytande. ADHD och DAMP är
>> ju till exempel nyupptäckta diagnoser. Kanske kommer det vi helt
>> enkelt kallar argsinthet att betraktas som en mental störning som kan
>> och bör bekämpas med terapi och medicinering framöver. I Gondica får
>> folk som lider av måttliga störningar de föga konstruktiva råden att
>> "ta sig i kragen", "bättra sig" eller "skärpa sig".
Precis som i verkligheten, med andra ord. Den första folk tänker på när de hör
'själsliga sjukdomar' är inte DAMP eller alkoholism, det är schizofreni eller
psykoser - i _synnerhet_ gamers på tal om hur dessa sjukdomar dyker upp i
rollspelsäventyr! Själv har jag en mycket nära vän som är nykter alkoholist och
efter diskussioner med honom ser jag rent intellektuellt alkoholism som en
sjukdom. Min gut reaction på det är dock att det är en förfärlig ovana. Jag har
alls icke samma reaktion på en äldre släkting som är svårt manodepressiv och en
annan som var gravt schizofren. Att rollpersoner med nackdelen 'Osmaklig ovana'
inte går i psykoterapi för att bli av med den är ganska självklart, det tror jag
ingen hade väntat sig. vad folk vill veta, både intrig- och rollspelsmässigt, är
hur man reagerar på 'dårarna', som du säger.

<intressant men inte helt relevant genomgång snippad>

>> De verkligt allvarligt psykiskt sjuka, "dårarna" som man säkert
>> kallar dem i Gondica, anses lida av själsliga störningar. Själen är
>> ju en empirisk, ja rent av iakttagbar (med mystagogens sinne)
>> realitet i Gondica. Eftersom mystagogen kan se de flöden av
>> livsenergi som utgör själen och kan manipulera dessa flöden, anser de
>> gondiska läkarna naturligt nog att det är mystagogernas uppgift att
>> åtgärda sådana saker. Att läkarna, som inte kan "se" vad som händer
>> och ej heller påverka flödena, skulle utföra den sysslan vore som att
>> sätta en döv man utan fingrar att stämma ett instrument.
Att mystagoger har något som helst inflytande över en persons 'psykiska hälsa'
var en nyhet för mig, även om den var en glädjande sådan. Naturligtvis kan man
extrapolera galenik till att man kan tillverka 'magiska psykofarmaka', det enda
jag skulle kunna tolka direkt utifrån regelboken, även om jag gärna skulle se en
annan färdighet för detta. Det förvånar mig dock att läkarna alltså ger upp och
överlämnar saken i mystagogernas händer i _just detta fallet_ medan de
uppenbarligen inte låtit sig influera det minsta inom resten av sitt
arbetsområde, fastän vitalisflöden är väsentliga där också - än mer
väsentligare, eftersom den primära definitionen av vitalis är 'livskraft', inte
'själskraft', även om den senare kopplingen uppenbart existerar. (Varför skulle
annars denna kraft verka starkare eller åtminstone mer märkbart hos sapienter?)

Om det nu är så att de akademiska medicinarna vänder sig till den mekanurgiska
materialismen för att förklara saker och ting är det ännu konstigare att de inte
försöker ge sig på detta område. Det vore ju att erkänna att det finns ett
område där det finns något annat än materia som agerar enligt empiriskt
iakttagbara kriterier. Något att iakkta finns ju påvisligen: patienten. Detta i
synnerhet som man inom jordiska paralleller verkligen försökte bota eller lindra
'dårar' med 'medicinska' metoder, även om det var preindustriella motsvarigheter
till elchocksterapi (brännjärn, starka droger, kvävning osv).

>> Jag påstår inte att de termaliska läkarna har rätt i fråga om mentala
>> sjukdomar. Faktum är att jag vet att de inte har rätt. Emellertid är
>> deras syn på saken logisk om man tänker på vad de vet och inte vet
>> och tar hänsyn till deras berättigade fruktan för godtycke och
>> kvacksalveri.
Jag har inte påstått att du har påstått det, och det var inte vad jag upprörde
mig över heller. Jag finner inte deras påstådda syn på saken logisk, men vi har
som ovan nämnts helt olika grundförutsättningar för våra resonemang. Jag tycker
att dina grundföresättningar inte stämmer med vad jag uppfattat av Gondica.

>> Vad gäller mesmerism och animal magnetism är detta bara gammaldags
>> ord för hypnos i min vokabulär. Min tanke var att i en värld med
>> mystagoger försöker vanligt folk inte sig på något så trolleri-aktigt
>> som hypnos. Den hypnos som finns i vår värld är något som vem som
>> helst kan lära sig och borde enligt min mening inte vara upptäckt i
>> Gondica.
Teorierna bakom animal magnetism (som är helt felaktiga om man beaktar moderna
medicinska rön) för mina tankar till vitalisflöden. Att använda vad folk
_trodde_ hypnotisörer ('magnetisörer', 'mesmerister') som måttstock för vad
mystagoger (och aristosofer!) kan hitta på tycker jag verkar en ball idé. Den
ger RP-mystagoger mer att göra (dvs chanser att stila) och den gör
SLP-aristsofer ett extra äss i rockärmen.

Den hypnos som finns i vår värld är ett modernt fenomen, det stämmer, men det
finns många exempel på att hypnos-liknande metoder använts inom andra medicinska
system än vårt västerländska. Här är vi tillbaka till olika grundförutsättningar
igen. Enligt mig sysslar en medicinman i högsta grad med medicin. Han kanske har
_fel_ i sina eventuella teorier om hur medicin skall fungera och han är på de
flesta områden antagligen underlägsen en modern västerländsk läkare, men han
sysslar med medicin likafullt, så som han uppfattar det.

Vilket för mig över till en sorts slutplädering: Artikeln var iofs bra men
undvek att ta hänsyn till att Gondica inte är Jorden. Det sociala förhållandet
mellan akademisk medicin och religiösa 'helbrägdagörare' i Vidonien är inte
detsamma som mellan motsvarande personer i vår historia, och deras samarbete
borde se olika ut. Gondicas empiriska medicinska teorier borde skilja sig från
de jordiska eftersom de observerar en annan verklighet som fungerar enligt andra
naturlagar, även om de flesta av dessa lagar på gräsrotsnivå liknar våra. Själv
har jag till exempel antagit att medicinens avancerade nivå i Gondica (ibid, s
80, under 'Termalisk teknik') beror på att man utnyttjat de på sitt sätt
'gudagivna' insikterna i medicin som mystagogerna gett. Ett liknande antagande
görs i Gondicas 'systerspel' 'Lace&Steel' (Lace&Steel, Book 3, s 18: "The
proliferation of magic had lead to a lack of disease and plague...", ibid, s 20
"There is a germ theory of disease, which has lead to clean streets, well tended
wounds and good food preparation practices."). Vissa delar av detta dök upp i
Dags artikel, till exempel det lysande resonemanget om just offentlig
renhållning, och det uppskattade jag mycket.

Jag kan totalt ha missuppfattat ekomantins roll, hur dess utövare tänker, etc,
men i sådana falla anser jag att den information som presenteras i boken är
skyldig. Vilket naturligtvis för mig tillbaka till det gamla problemet med att
vi vet för lite... (hint, hint, Anders?)

And know for somehing completely different:
Dag gillar inte rollspelsbaserad litteratur:
>> Genomgående kan jag säga att med ett enstaka undantag varierar
>> kvalitén från medioker till det värsta mög (underbart skånskt ord,
>> lär och använd) jag nånsin läst. Kanske beror det på att jag: 1) inte
>> gillar äventyrsberättelser... <snip>
...och jag skulle kunna säga att jag håller med om detta (jo, 'mög', var ordet,
sa Bull), bland annat beroende på att jag ÄLSKAR äventyrsberättelser, och att se
denna älskade génre i händerna på sådana formidabla klåpare... grrrrr! Det finns
undantag: Weis/Hickman kan prestera läsvärda saker när de undviker att försöka
vara roliga, och en del av White Wolfs skrivarslavar kan faktiskt skriva
läsvärda ting (men i novellsamlingen 'Truth until Paradox' till Mage fann jag EN
novell som gjorde att jag hade anledning att inte skänka boken till Myrorna
eller försöka kränga tillbaka den till antikvariatet där jag köpte den, av ett
dussin...).

>> Ett av berättelsens problem är att jag vill ge en ganska detaljerad
>> beskrivning av hur en professionell duellist arbetar, hur han
>> kontakter kunder och får duellerna att se "justa" ut. Detta innebär
>> tyvärr att det tar ett tag innan man kommer fram till de mer
>> intressanta partierna när duellen planeras och utförs. Därför blir
>> det tyvärr litet segt i början, om man inte är lika fascinerad av
>> vilseledningens konst som jag.
Det här är ett gemensamt problem för mycken litteratur som beskriver en plats
bortom här och nu; man måste förklara saker för läsaren som en person ur den
miljö och sammanhang där historien utspelar sig skulle fattat genast. Umberto
Eco har skrivit en roande betraktelse över problemet i 'PS till Rosens Namn'.
Själv stördes jag inte av detta så mycket i novellen, även om jag tydligt kunde
se att detta var vad författaren var ute efter.

>> Berättelsens starkaste sida, skildringen av den förhöjda livskänslan
>> i dödens närhet, är inspirerad av Dostojevskijs romaner. Det är ett
>> återkommande tema i hans romaner, även om det aldrig är berättelsens
>> huvudtema utom möjligtvis i "Brott och straff". Han är naturligtvis
>> oändligt mycket bättre än jag på detta tema, om inte av andra skäl så
>> för att han hade personlig erfarenhet av saken. Sartre skall visst ha
>> skrivit saker på samma tema, men jag har faktiskt aldrig läst någon
>> av hans böcker.
Det var en av de bästa sidorna hos berättelsen; själv får jag associationer till
en del grejer av Kafka... nej, seriously, jag ägnar mig inte åt name-dropping.
Jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad novellen heter, något om en
avrättning... någon som kan hjälpa mig? Fast där var det snarare om
likgiltigheten inför döden...

Själv anser jag att uppdelningen mellan 'underhållningslitteratur' och
'kvalitetslitteratur' är en fiktiv barriär; det finns kvalitetslitteratur
skriven i avsikt att underhålla och mycken kvalitetslitteratur är ytterst
underhållande. När Franz K. går lös kan till exempel alla andra skräckförfattare
slänga sig i väggen, och herrar Dick och Bradbury må ha skrivit för science
fiction-pulp-magasin, men det de skrev var verkligen kvalitetslitteratur.

Erik, utmattad