Ur påbörjad beskrivning ("skalet", sedan följer "vitan" och "gulan") av tidigare nämnd SLP:
Tirlega tar-Kostur – Nerven i Ögat
Skalet på ägget – värden på Hönan och Tuppen i XXXXXX
"Tirlega tar-Kostur? Låt se nu, herrn – hon är, om man får säga så, ganska fet, eller hur? Ett ganska välbärgat fruntimmer, alltid propert klädd, alldagligt utseende, lite tråkig om jag får säga det själv? Ja, det var väl henne jag trodde ni menade. Tja, det är väl inte mycket jag kan säga om fröken tar-Kostur.
Hon arbetar uppe på Departementet, hon för böckerna åt något högdjur där uppe. Hur många hästar den och den kejserlige tjänstemannen rekvirerat åt sina kurirer och så. Ibland sitter hon här med sina papper och en abakus och plitar ned lite anteckningar – hon säger att det bara springer folk och stör henne med frågor på arbetet, så hon gör hellre klart sina dagsverken här på kvällen. Vi är ju en lugn taverna, så hon brukar ta upp det lilla hörnbordet under trappan och sitta där hela kvällen.
Hon är tyst och lugn, människan. Bor ensam med en hjälpfru som städar åt henne och så. Det finns ingen riktig spis i hennes bostad, så hon äter alla sina mål här eller på Departementet. Och när hon äter vid det hon arbetar, skickar hon en pojke som bud hit, så får hon ett matknyte. Hon umgås visst bara med en del folk här på Hönan. Dels pratar hon med frugan och döttrarna – människan är konstig på det sättet, vet herrn? Jag menar det att hon låter en sömmerska nere på Fundargatan sköta allt handarbete åt henne. "Jag blir så led vid det", säger hon. Och ändå, en gång hjälpte hon frugan min inför att äldsta dottern skulle gifta sig, med brudkistan alltså, och hon satt här om kvällarna, och sydde som åt Kejsarinnan själv! Jag ska säga er herrn, finare sömnad har jag aldrig sett. Och så flink hon var! Fast hon har ju lite pengar i kistan, har jag hört sägas. Allt kontant och inget knussel.
Vad var vi nu? Jo, folk hon möter – var det "umgänge", ni kallade det, herrn? Jo, hon pratar som sagt med flickorna, och fastän hon är ointresserad av allt hushållsarbete, har hon fantastisk reda på pengar och så. Jag menar, fruntimret vet visst vad varje grönsaksmånglare i hela staden tar för potatisen – hon kan vartenda gilles prisregler, vartenda skepp som kommer in och vad det har för last – det påverkar ju priset, förstår herrn. Och ändå köper fröken tar-Kostur ju aldrig ett kålhuvud själv, förstår ni? Det måste vara något med hennes arbete – just det, hon har säkert att göra med inköpen av sådant. Men nog är det skickligt allt.
Sedan brukar hon ibland flytta sig närmare spisen när kalfatrarna kommer igång. Jo herrn, så kallar vi och stamgästerna några herrar – buntmakaren Yparno, advokatbiträdet Sekun, och så bröderna tem-Ultar, kopparslagarmästarna från Ektorget och några till – som alltid ska prata politik. Kalfatra, förstår herrn. De är rysansvärt kunniga karlar allihop, men det kan bli lite tröttsamt ibland. Och förstår ni, sånt intresserar visst människan, för hon lyssnar alltid på dem. Fast hon säger aldrig något själv, om de inte frågar vad hon tycker. Och se det är alltid roligt, för hennes svar gör alltid Yparno och Sekun så paffa, och de är kaxiga storskrävlare bägge. Det känns liksom rätt åt dem när hon sätter dem på plats. Fast hon hör ju både det ena och det andra på Departementet som vi vanliga plebejer aldrig har reda på.
Ja, det var väl det hela. Jovisst, en sak till ja! En gång var hennes ogifta syster här. Någon släkting i staden som gifte sig, och systern kom för att hälsa på. Det är det enda jag någonsin sett av hennes släkt, fast fadern var visst repslagare i XXXXX. Jag måste säga att det var det grannaste fruntimmer jag sett! Fattar inte hur hon kan vara ogift, om hon nu fortfarande är det! Jo, ni vet vad jag menar, herrn. Haha, lite att ta på där, fast säg inget till frugan. I alla fall bjöd hon systern sin på tre middagar å rad, och de satt jämt i det åtskilda båset där. Ville väl vara ifred. Nej, herrn, jag vet inte vad de pratade om. Sådant snokar jag inte i. Åh nej herrn, jag kan inte ta emot den där quadran. Jag vet verkligen inget mer. Jaså, jag ska få den i alla fall. Det var hemskt generöst av herrn, Theos välsigne er. Ja, adjö då. Kom gärna hit igen om ni önskar äta och dricka något gott – eller bara språka, för all del…"
Erik
Send Email