Hejsan!

(För den som vill komma till huvudfrågan i mailet direkt är det bara
att scrolla ner en bit, jag börjar med lite bakgrund till mina tankar
nämligen.)

Sitter och lyssnar på en nyutkommen platta med engelsk folkmusik som
heter Imagined Village (www.imaginedvillage.com). Plattan är ett
konkret resultat av diverse diskussioner om folkmusik, tradition och
nationell identitet. De är traditionell musik placerad i en modern
kontext.

Jag har även tagit del av en del av kringmaterialet kring skivan (det
finns artiklar på hemsidan och också ett intressant seminarium att
lyssna på) och det framgår att skivan inte bara är ett experiment med
att uppdatera den traditionella musiken till 2000-talet utan den är
också ett försöka att återta den engelska nationalismen från BNP
(British Nationalist Party, en motsvarighet till Nationaldemokraterna
i Sverige, men som har rönt framgångar i stil med Sverigedemokraterna).
De försöker helt enkelt skapa en sund känsla av kulturell hemvist och
identitet på ett sätt som inte exkluderar människor med annan bakgrund
och som är livskraftig även i ett samhälle där olika kulturer
förekommer sida vid sida (och även blandade).

Jag tycker att det är ett fint initiativ och kan sakna den politiska
aspekten på folkmusiken i Sverige, en aspekt som är väldigt mycket mer
närvarande i England. Och då handlar det nödvändigtvis inte om en
politik på en höger-vänster skala, utan t.ex. just politiska aspekter
på frågor kring nationalism, nationell/kulturell identitet och
mångkultur.

(Här kommer huvudfrågan)
Har vi som folkmusiker (och därmed utövare av traditionell (vad nu det
betyder) svensk (vad nu det är) kultur) ett ansvar att motverka
destruktiva nationalistiska rörelser, t.ex. Sverigedemokraterna,
Nationaldemokraterna m.fl. (Som exempel på att det är en viktig fråga
kan ju nämnas SD-s framgångar i senaste valet och att våldsinriktade
högerextrema gruppen Svenska Motståndsrörelsen enligt DN är på
storoffensiv nu).
Har vi ett anvsar att ge "svenska folket" den trygghet i sin egen
kultur som det krävs för att kunna välkomna och möta andra kulturer
utan rädsla? Och hur gör man i så fall för att ta det ansvaret?
Man kan utveckla frågeställningarna mer men jag väntar med det, får se
vilken riktning diskussionen tar först, om det nu blir någon...

(Här kommer ett stickspår)
Hur ser man till att ideologiska och teoretiska diskussioner kring
t.ex. folkmusik och tradition inte bara slutar i akademiska skriverier
utan även omsätts i praktik?

Vänliga hälsningar
Sven Midgren